Jag vet inte om det bara jag som känner det, men jag upplever att det allt oftare släpps den ena "unika" buteljering efter den andra. Det kan ju inte finnas hur många tunnor, av god och bra kvalité, whisky kvar snart och vad händer då! Nu sitter jag och läser om en 60-årig Mortlach som släppts av Gordon & MacPhail och fantiserar lite om hur de tänkte då, 1938, när arbetarna hanterade denna whisky. Tänk att lägga ner så mycket arbete och själ i något som man själv aldrig får vara med om att uppleva. Det är något, som jag tror, våra "unga" i samhället aldrig skulle kunna tänka sig att göra, de vill ha omedelbar tillfredsställelse. Jag kan ju dock ha fel, och det hoppas jag för jag vill ju att min dotter skall kunna få njuta av några gamla goda sorter även i framtiden!
av: Peter Allansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar