1975 - Banff vs Banff

Jag har kommit fram till att 1975 var ett fantastiskt år på många sätt, Konungens roll blir symbolisk och kommunernas rätt till självstyre och beskattning grundlagsfästs. Iron Maiden bildas och Peter Gabriel lämnar Genesis. Samtidigt som Kraftwerk gör sin första spelning i USA så sätter Ingmar Bergman upp Trollflöjten. Årets platta, AC/DC T.N.T. Margaret Thatcher efterträder Edward Heath.

Så här idag så har jag också kommit fram till att ett flertal av mina favoritsorter whisky kommer just från 1975, så lite magi ligger i det årtalet för mig och idag fick jag en ny möjlighet till att testa en -75:a. Dagens nya för mig är en Banff 1975 på 42,9% från Malts of Scotland som jag ställer mot min Banff 1975 på 42,5% från Duncan Taylor. Så, dags för Banff vs Banff

Banff 1975 42,9% Bourbon Barrel, Malts of Scotland
Doft: Doften låter först vänta på sig innan man känner apelsin och lite ananas. Man känner en mjuk vaniljdoft samt en kryddblandning toppat med lite ek.

Smak: Torkat citronskal. Chokladkaka med vaniljsås. Lite bitter. Alla smaker blandar sig till en härlig smakupplevelse.

Eftersmak: Här får vi en lång och mysig eftersmak där vaniljen växer fram. tyvärr får man en lite torr grässmak mot slutet.

The End: Åter igen får man möjligheten till att smaka en Banff. Tyvärr så tar den torra eftersmaken ner betyget lite men är dock ändå en 90+
                                                        _______________________

Banff 1975 42,5% Duncan Taylor
Doft: Per omgående känner man det söta. Honung och kryddpeppar. Varm vanilj.

Smak: Munnen fylls av en krämig vaniljsmak spetsad med lite peppar. Man känner smak av äpple och lite torkade apelsinskal. Stänk av mineralvatten. Även i denna en lite bitter ton.

Eftersmak: En fyllig och lång eftersmak av äpple och vanilj som ätes ur en ekskål. Mumma.

The End: En riktig ögonsten. Duncan Taylor rules.
                                                        _______________________

The battle is over and the winner is the Banff from Duncan Taylor. Det är inte lätt att avgöra vilken som är godast, det kan ju vara dagsformen som avgör. D.T vinner på att jag upplever jag som snäppet mjukare än sin motståndare för dagen. Är det någon som är av annan åsikt så vore det intressant att få höra den.

Det var allt för idag, men jag återkommer med fler från 1975

av Peter Allansson