Nu har vi fått varit med om en fantastisk resa där vi har fått följa Peter Dreifaldt Vidberg under bygget av hans Whiskyrum, men nu är vi tyvärr framme vid sista avsnittet och det kommer att kännas lite tomt.
När man nu får se sista etappen av bygget så kan man inte annat än att vara avundsjuk på Peter för han har, enligt mig, skapat ett rum att njuta i. Vi på Whiskyboden tackar Peter för att han hr varit snäll och låtit oss få ta del av bygget och jag hoppas att jag kommer få möjlighet till en träff i verkligheten med "byggherren" själv. Tack Peter.
Som jag skrev i det första inlägget om detta rum…. Hoppas det blir som jag tänkt!
Nu står jag i mitt whiskyrum, rummet som ska skänka lite lugn och ro. Där jag kan sitta och dricka den ädla drycken, antingen själv eller med goda vänner. När jag ser bilden i huvudet först, och sedan öppnar ögonen är det inte mycket som skiljer!
Jag byggde mitt första bord någonsin, jag gjorde allt i princip för första gången. Jag köpte lite handverktyg på järnhandeln och skred till verket. Virke köptes av en lokal hobbysåg och smide har tillverkats av en lokal smed. Allt ni ser är komna ur mitt huvud, genomförts av mig och jag är förbaskat stolt att ha fått fram detta rum…. Allt ”snidat” ur en gammal potatiskällare!
Efter mångt och mycket letande har jag hittat lite skyltar och tingestar som bär namnet Ardbeg. Ingen kan nog missa var hjärtat finns, djupt på Islay. Jag har tyvärr aldrig haft nöjet att besöka ön, men den dagen närmar sig säkert! Hoppas ni som följt serien gillar och har tyckt om min resa, för mig ibland hopplös!
Hur ska jag få till det här? Den som har frågor om mitt rum får gärna leta reda på mig via facebook med ett PM så svarar jag så gott jag kan! Väl mött ute i whiskydjungeln….. nu tar jag mig en dram!
Sláinte
Peter Dreifaldt Vidberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar